Det var en gång fyllt till bredden
Jag vaknade två timmar efter midnatt, natten till fredag, av en röst som skrek in i mitt brevinkast att det var fest. Det är fest, det är feeest! Rufsig och yrvaken öppnade jag dörren och möttes av några aningen generade ansiktsuttryck. De hade trott, liksom jag, att de var ensamma här, och nu dansade de genom korridoren till Michael Jacksons Billie Jean på högsta volym. Who will dance on the floor in the round. När de insåg sitt misstag bröt de ut i gapskratt, tog mig i handen och drog mig ut ur lägenheten. Jag blev inknuffad på fest, iklädd trosor och en gammal urblekt t-shirt.
Nästa morgon skrek träningsvärken i vaderna. Jag hade sprungit alldeles för mycket de senaste dagarna. Jag vaknade sent och somnade om, vaknade igen. Det var fredag. Vi åt körsbär i parken. Jag älskar trots allt parken. Den lilla var med, log med hela sitt ansikte i vagnen och bar en rosa sommarhatt som var så söt. Vi hade satt oss ner på en filt under ett träd nära Viskan, och där inväntade vi helgen. Han slutade arbeta klockan fyra. Då fick han tid att hålla mig i sin famn igen.
Det var fredag. Vi bestämde oss för att inte hyra film. Istället köpte han färska räkor och en bag in box som skulle räcka länge. En vecka, minst. Han köpte färska räkor och en bag in box som räckte några timmar. För vi hade fnittrat och de fyllda vinglasen tycktes aldrig vilja ta slut. Han hade slagit mig på näsan av misstag och jag hade skrattat och gråtit på samma gång, innan jag slog tillbaka tre gånger och hans näsa gav ifrån sig ett knakande ljud. Sedan tog han vinlådan under armen, mig i handen och vinglade iväg. Kläderna blev våta när de ostadiga stegen skvalpade över. Vi hamnade i videobutiken och bestämde oss för att hyra film. Gran Torino. Jag älskade filmen, men mindes bara hälften när den var slut. Han mindes ännu mindre, för han hade hickat och somnat strax efter play. Vi såg den en gång till den kommande söndagen. Och älskling, kommer du ihåg den där gången när vi drack upp en bag in box på några timmar och glömde för mycket och inte kunde kyssas?
Nästa morgon var han fortfarande full. Det var inte jag. Jag var sur för att han var full och inte jag. Så medan han sov ruset av sig i en hängmatta fotograferade jag strutsar på savannen. Men jag fann inte ett ensamt varv i djurparken särskilt roande. Vi kan gå dit tillsammans imorgon istället. Titta på de nyfödda lejonungarna och den nya apan. Ta ett iskallt, men åh så uppfriskande dopp i sjön. Ner med huvudet, hela under och en gång till. Eftermiddagen med Gran Torino och Mammut. Fredagskvällen hade jag tillbringat ensam framför Mutiny on the Bounty från 1935, vars orättvisa kapten hade gjort mig på dåligt humör. Söndagsfilmerna var allvarliga, men de återställde mig och min videolust. Det blir söndagskväll. Jag skruvar ner hyllorna från väggen. Packar allt jag äger i lådor. Möblerna placerar jag i mitten så länge. Somnar till Mrs Miniver, 1942. Ännu en Oscarsvinnare för bästa film.
Med vinet och kycklingen
åhhh vilken söt kopp!!!
Haha, den är rätt så garvig.
