Det var en gång jag mot mig själv
Så kommer självkänslan på tal. Det handlar om att förstå sig själv och andra. Hon säger att även de negativa känslorna måste upplevas, hanteras och användas. Kanske för den lilla i utvecklingens uppförsbacke, men när man inte längre är där, då undrar jag, ja... Jag hatar sätter på vilket de säger att så här är det och det är rätt. Det andra blir automatiskt fel. Är jag fel eller rätt eller uppochned? Skammen hotar hela självkänslan. Det mörka ingenting, allra längst ner. Det är bättre att vara arg. Jag ska bli arg nästa gång. Det slår inte sönder självkänslan, det samlar ihop den. Ilskan. Istället för att förlora mig själv, får jag kraft att försvara mig.
Sinnesrörelse är ett ålderdomligt svenskt ord för känsla. Känslor har med rörelse att göra. Vad är det som rör sig? Någonstans i det inre? Berörd och rörd. Eller, rör mig, ta på mig. En tre centimeters fingersmekning på en sekund och en utvidgande känsla av värme inuti. Stanna där och glöm känslan av fel. Jag är fel. Nej. Rörelsen vinglar, fram och tillbaka framför studenterna. Nu faller jag. Då vet jag att jag lever och att jag känner, för utan känslor - ingen rörelse. Bekräfta mig genom att visa att du förstår. Det känns alltid bättre när jag vet att du vet och att du förstår. Då är det helt plötsligt acceptabelt att vara rädd. Det är därför jag berättar det, pratar om det, upprepar det. Säg till mig, jag vet, jag förstår att du är rädd, men det gör ingenting. Var rädd tillsammans med mig, på låtsas eller inte. Tona in mina känslor, och de försvinner snart. Vi utvecklar våra upplevelser av själv, i samspel med andra. Det slutar inte vid sju års ålder. Det slutar aldrig. Det handlar inte bara om små barn. Förstå mig, och jag förstår mig själv.
Sydtoppen ligger utom synhåll ovanför molnen men jag har vart där förut och jag ska dit igen. Du kan om du vill, du vill så du kan, sjöng svenska akademien viskande i mitt öra. Känn din egen förmåga. Att utmana sin rädsla är en drivkraft till utveckling och förändring. Vi tar det en gång till. ATT UTMANA SIN RÄDSLA ÄR EN DRIVKRAFT TILL UTVECKLING OCH FÖRÄNDRING! Rista in namnet i bark för jag är mitt namn.
Kebnekaises sydtopp gömd i dimma, augusti 2005
Vad är du rädd för? Alla de andra? Hur de ser på dig? Är du rädd för dig själv? Nej, inte dig själv. Du är stark och målinriktad. Rädslan är en stark känsla, men defensiv. Vill du bli av med rädslan? Ett första råd: Ta det kallt!
Glädje är också en stark känsla, men offensiv. Varianter av glädje är inspiration och entusiasm. Kärlek och förälskelse hör också hit.
Ibland tycks hela livet vara inbäddat i moln och man ser varken framåt eller bakåt. Och vart leder alla vägval? Ingen vet. Men lite spännande är det väl? Det är klart att du vill dit igen. Till toppen. Tag med dig glädjen nästa gång. Och molnen kommer att upplösas och sikten blir klar och vägen ligger tydlig framför dig. Alla bitar faller på plats.
Det är inte så lätt att vara svanslös heller. Inte om man är katt.
P.S.
