Det var en gång sommarkväll och lögner
Så ni känner redan varandra? Du skulle bara veta. Nej vi känner inte varandra. Jag tittar bort, möter snabbt hans blick, ger honom ett hånleende och tittar bort igen. Jag känner dig inte, har aldrig gjort. Jag förnekar honom och han förnekar mig. Och vi fortsätter att förneka varandra tills solen går ner bakom hustaken och gräset blir alldeles för kallt. Jaså, har du? Gör du? Vad för något? Vad gjorde du där? Hur gammal är du? Jaha!? För, hur skulle jag kunna veta allt det där, om jag aldrig har känt dig? Men hon vet. Hon vet att vi inte bara har sett varandra i korridorerna i skolan vi båda tog oss igenom för ett halvt decennium sedan. Hon vet att det ligger någonting annat och kokar under ytan. Orden kan ljuga, men inte vi. Inte när jag stirrar in i dina ögon med ett blixtrande hat och säger att du inte går att lita på. Jag ler, för att låtsas som om det vore en fortsättning på skratten och skämten, men blottar samtidigt mina huggtänder och morrar. Oh ja, hon vet.
Drick, min syster, drick! Livet är en fest, liksom kvällen. Med ett vasst föremål hugger jag i smyg. Han tar mig åt sidan och säger att det var för min skull. Han skulle aldrig förneka mig om det inte var för min skull. Jag stirrar in i hans ögon och säger att han inte går att lita på. Det har aldrig gått, även om jag trodde det en gång i tiden. Inbillade mig det, alldeles för länge. Vad han än säger blir det till skitsnack inför mig. Du kommer aldrig ifrån det. Sex år, eller sextio gör ingen skillnad, för dina lögner är desamma som då. Du är ingen, och ditt namn är bara ett förut så känt klädesmärke. Det är ute. Du är borta.
Han som älskar mig möter mig. Jag strålar och faller in i hans famn. Om det är möjligt, så älskar jag honom mer ikväll, än jag gjorde dagarna innan. När man vet och förstår vad man har att uppskatta, då älskar man ännu mer. Därför tillbringar vi resten av kvällen ensamma, fnittriga med redbull/vodka och billiga hamburgare. Och när vi kommer hem, spottar vi i kors i toalettstolen i väntan på att spy upp det vi nyligen hade hällt i oss. Det är kärlek, det. Jag älskar dig, mitt trebokstaviga allt.
Vad gulligt :) Så ska det vara (inte det där spy ihop kanske ;P).
Men vem är det som du hatar så? Är inte hon tjejen på bilden hon från skolan som var tillsammans med han Niklas? Eller är det jags om har fnatt? :P
Det är "hon från skolan som var tillsammans med han Niklas", ja. Hon är en av de goda. ;)
Det är "hon från skolan som var tillsammans med han Niklas" ja. Hon är en av de goda. ;)
