Det var en gång - en massa skitsnack

Lördagskväll, Gyllene Kärven, Herrljunga. Den stora rosen på väggen lyser och ler. Det låg en hög med sand bredvid mig när jag vaknade nästa morgon, men det är att gå händelserna i förväg. Här blandas dåtid med nutid. Här samlas alla människor jag känt under perioderna av livet. Flickan från förskolan skrattar och ler mot pojken från lågstadiet som har drömmar om framtiden. Blondinen från mellanstadiet ramlar in i famnen på mannen från högstadiet som har tappat båda framtänderna. Killarna från gymnasiet beställer elva öl med pengar från senaste lönen medan kollegan från fabriken röker sin sista cigarett och har det svårt. Alla får plats. Alla kan dansa. Men krisen har lämnat sina spår även här. Vi kanske trodde vi var odödliga, men vi hade fel som så många gånger förut.
Gyllene Kärven vaggar oss stillsamt till musiken. Hon söver oss, och viskar ömma ord i våra öron. Människorna växer och färgas röda. Hästen ser sig suspekt omkring. Alla hör hemma i den gyllene dansen. Alla lyser och ler.

Han säger att han älskade mig en gång, men när han såg hur lycklig jag var med Honom, den enda, förstod han vad han var tvungen att göra. Och han lyckades göra det. När min lycka syns blir jag lycklig, jag lyser och ler, liksom alla andra.