Det var en gång - en massa skitsnack

Seminariet om etik, kultur och hållbar utveckling närmar sig. Reflekterande kring barns socialisationsprocess, men glöm inte de etiska aspekterna. Och kulturen. Jag stirrar på skärmen. Det är mörkt i rummet och jag är vit. Ljuset från skärmen gör mig vit. Jag fann lösningen till fred på jorden i förskolans läroplan. Det är ett fantastiskt, fullkomligt fantastiskt arbete jag har framför mig, men vägen dit är lång. Tänk så enkelt det låter. Orden som bara står där. Styrdokumenten. Så här är det! Gör såhär, och gör det nu! Men mannen som skrev det var rynkig och ful med glasögon på sned, och han hade aldrig någonsin sett ett barn. 

Myndigheten för skolutveckling ropar i sin megafon; Mänskliga rättigheter! Delaktighet! Jämställdhet! DEMOKRATI! Jag förstår det så mycket bättre nu. Men vad vi än väljer att se, att göra, måste vi vara beredda på förändring. Vem har sagt att en tomte är röd? Diskussionerna under föreläsningen blev till storm. Tangenterna bildar några ord.

Och alla måste hjälpa till. Alla, med samma förståelse och vilja till förändring. Vi kan börja så lätt. Vi kan göra så lite och skapa så mycket. Jag förstår det så mycket bättre nu. En tavla på väggen, som talar om sanningen, kan bli början till fred på jorden.

Från 1994, utdrag ur; Mina klasskamrater: