Det var en gång - en massa skitsnack

Några timmar innan flyget. Tidigt på morgonen. Jag gör ett djupdyk ner från stegen i den kalla sjön, men inte ens det gör mig tillräckligt lugn. Jag tar ett stenhårt svettigt tag om hans hand, om hela armen, och kan inte ignorera den repeterande tanken. Människan kan inte flyga. Människan kan inte flyga. Vi kan inte, det går inte, vi flyger. Det är den första dagen.

Dag 1: Arc de Triumphe - Tour Eiffel

Hotel Eiffel Rive Gauche ligger njutningsfullt nära Paris stolthetstorn. Det är förmodligen det minsta och allra sötaste hotell jag någonsin levt i, med korridorer så trånga att resväskan är nära på för bred. I hissen får man inte plats om man väger mer än fyrtio kilo. Men allt är inklätt i någonting mjukt och jag kan inte sluta fnittra, inte heller kan jag sluta älska det. Triumfbågen och Den okände soldatens grav blir vårt första besök den eftermiddagen. Frankrike tycker att Europas unga ska involveras i kulturen och därför klev vi upp gratis i Triumfen, fotade humoristiska poser med Eiffeltornsbakgrund och inspekterade moln som liknade könsorgan. När det stenhårda regnet kom, åt vi musslor och rostad kyckling, och när det stenhårda regnet försvann lämnade vi restaurangen med en barnslig förväntan inför Tour Eiffel. Det är ett kvällsbesök i mörker, då hela tornet blinkar och lyser framför de miljarder med ljus från marken nedanför. Nymånen kikar ner, och hela staden doftar blombukett.

Den natten dog Michael Jackson. Vi följde hans sista timmar i livet via livenyheterna på CNN mitt i natten, men somnar innan han gör det. De kommande dagarna spelas hans musik på gatorna.

Utsikten från Triumfbågen och Eiffeltornet

Dag 2: Notre-Dame - Louvren

Den andra morgonen köper jag en basker. Vi äter baguetter och flottiga Wienerbröd till frukost. Tar en båt ut på Seine. Driver under och iväg ifrån Pont Alexandre III och kliver av vid Notre-Dame, där vi följer turistskaran till insidan. Frankrike har bestämt att Europas unga ska involveras i kulturen och därför klättrade vi upp gratis i det Södra klocktornet. Inspekterar Emmanuel underifrån och Gargoylerna som stirrar ner på folkmassan nedanför, liksom vi. Och jag jämför byggnadens detaljer med Disneyfilmens. På skakiga ben efter trehundraåttiosju steg beställer vi sedan French Hotdog som vi mumsar medan vi smygmatar duvor i parken. Och myser en stund under kastanjeträden på Ile de la City med glass som smakar jordgubb. Han dricker en öl i parken nedanför Eiffeltornet timmen därefter och jag tittar på.  

Ah, Louvren. Solen kastar reflekterande ljus mot glaspyramiden. Jag tar det mest uppfriskande fotbadet i mitt liv i fontänen intill, plaskar med fötterna och är glad. Frankrike är överens om att Europas unga ska involveras i kulturen och därför skuttar vi in gratis på det berömda museet, där vi tittar närmare på Venus Milo, Jeanne d´Arc och Mona Lisa. Men allra mest tycker vi om de trasiga statyerna. De som har tappat ett huvud eller en haka, eller både och, eller som de där två fötterna som saknade en hel kropp. Den japanska restaurangens räkor, pinnfiffel och gaffelbegär, blir ett avslut medan Eiffeltornets belysning återigen har disco i mörkret.

Notre-Dame, kastanjeudden och Louvrens konst

Venus Milo, fotbad vid pyramiden och vila under Eiffeltornet

Dag 3: Tour Eiffel - Montmartre

Jag har lärt mig läxan med lida pin och det där med fin, du vet. Jag envisades med skor som passade klädseln och det fick jag plågsamt ångra. Den tredje morgonen lindas båda fötterna in i hela bandage. Vi gör ett andra toppbesök i Eiffeltornet, den här gången tillsammans med dagsljus. Ser ner på alla andra och fotograferar de klassiska Parisbilderna. Köper en souvenir för dubbla priset och bevittnar en arrestering. Tar sedan metron till Montmartre. Lyssnar till dragspelsmusikanten i tågvagnen. Frankrike säger att Europas unga ska involveras i kulturen, men det spelar ingen roll, för det är gratis för alla att gå in i Sacré-Coeur, och därför gör vi en hyfsat trist visit där. Vi bedömer hällre konst på målartorget där allt är alldeles för dyrt. Jag köper en full pinuppa klängandes på Eiffeltornet och en som dansar Cancan framför Moulin Rouge.

Moulin Rouge, ja. Min fascination av den röda kvarnen är varm sedan filmen från 2001. Féerie är den dyra showen, den för dyra. Vi nöjer oss med att beskåda den röda utsidan. Men först smakar vi Crepes med choklad. Montmartre, Montmartre. Färgerna är inte desamma som i Amélie Poulains liv. Istället är det sex- och musikgator, och mystiska män som kommer ut ur väggen. Med ömma fötter kan vi sätta oss ner på en engelsk gatubar och dricka alkohol och skriva poesi. Jag låtsas i alla fall att jag skriver poesi, med baskern på sned. När han skrattar åt mig klottrar jag ner en fyrasekunders dikt och räcker fram till honom som ett bevis på min låtsaspoetiska karaktär.

Du är söt

Ölen är fluffig.

Du är fluffig

Ölen är du.

Jag anar ett leende bakom skägget innan han smyger ner lappen i fickan. Ozzy Osbourne är dubbad till franska. Michael Jackson sjunger I want you back, från gatan nedanför. Han är på TV:n också om man byter kanal.

Vi köper samma pizza till lunch. Det var den godaste pizza han någonsin ätit. Det var den, ursäkta uttrycket, äckligaste pizza jag någonsin ätit. Den smakade mögel. Det var mögelosten som gjorde det. Bläää. Jag gick hem hungrig och provade franska ostbågar. Två sorter. Fromaaaage. Den kvällen återvände vi ännu en gång till Montmartre. Då snurrar den röda kvarnen där den lyser i mörkret med blinkande bokstäver, och sommarnatten doftar alkohol och dans.     

Bandagering, utsikt från Eiffeltornet och gatukonst i Montmartre

Glad framför röda kvarnen, Sacré-Coeur och Moulin Rouge igen

Dag 4: Disneyland

Jag har stora fötter. Han har små. Den fjärde dagen klampar jag omkring i hans (bara) fyra storlekar förstora tofflor. Mötande människor ser bokstavligen ner på mig. Där fick jag för att försöka vara fin.

Disneylands entré, åh! Jag blir så uppspelt att jag fnittrar högt, och sedan betalar vi biljetter till båda parkerna. Startar upp med Disneytåget från Main Street, men hoppar av i Discoveryland. Dreams of the future from the past and present. Åker Star Tour ut i rymden. Den klassiska simulatorn med samma äventyr som för femton år sedan, då jag snappade upp reklamsnuttar från mina gamla Disney VHS, och först började drömma om landet. Space Mountain, Mission 2. En bergochdalbana i mörker, upplyst av dunkla stjärnor och planeter. Mörklagd Rollercoaster är nu min favorit, för man vet inte vad som finns framför, och oförväntad looping ger spänning.

Stitch och hans färgglada kumpaner har disco i mitten av dansmattorna. Han gör några moves, innan vi smyger över till Fantasyland. All the magic of the great Disney Classics. Attraktioner för de yngre men Mimmiöron till mig. Slott för fotografering och klarröda sockersöta äppleklubbor i solen.

Adventureland. The world of explorers and adventures. Piraternas skepp står parkerat vid dödskallegrottan. Pirates of the Caribbean. Vi tar oss ner i underjorden, hoppar i en båt och flyter omkring i den djupa grottans inre och bevittnar en piratattack mot det spanska fortet. Skatter i guld och vinpimplande skelett. Och nere i dödskallegrottan rinner undangömda vattenfall vid Kapten Kroks gömställe. Vi loopar med schaktvagn i Indiana Jones gruva och äter Disneyhamburgare till lunch, och hann med en gammal hederlig ponnykarusell innan Once upon a dream parade. Den gav mig en svag rysning, och jag kan aldrig någonsin säga att vuxna människor i dräkter blir löjligt, fastän han kan det.

The Conquest of the west. Frontierland. Big Thunder Mountain. Ännu en bergochdalbana i en gruva och ner i ett skvättande vatten. Jag tjuter och trivs. Direkt efter besöker vi Phantom Manor, ett spökhus liksom många sådana, med större mys-stämning än läskighetsvarning.      

Vi gjorde alltså även ett besök i Walt Disney Studio Park, där vi dock inte stannade särskilt länge. Vi åkte ytterligare en bergochdalbana, den här gången inne i en musikstudio, och återvände sedan till Disneyland Park, där vi sörplade slush och fotograferade sagoslott i motljus. Dagen är kväll, vi tar med pizza till hotellrummet och somnar till en fransk halvsnuskig film.

Disneyland, Big Thunder Mountain, Pirate Beach och Studiopark

Once upon a dream parade

Fantasyland

Det blev tillslut en klassisk Parisvisit, med de klassiska äventyren och de klassiska souvenirerna, så som det kanske ska vara den första gången. Den femte dagen kom jag hem, packade upp, och började genast packa igen... 

Au Revoir.