Det var en gång bland prästkragar och illustrationer
Vart växer blommorna? Jag joggade iväg för att lokalisera alla skogens prästkragar och rödklöver. Kombinerade letandet med träningen. Spurtar in på varenda okänd småstig och trippar sedan besviket tillbaka igen. Vår trädgård är överfylld av blommor i olika färger, men saknar både prästkragen och rödklövern. De två viktigaste ingredienserna i midsommarkransen. Ja, men man måste ju vara förberedd, eller hur.
Rödklövern kikar upp intill indiandammen i små kolonier, precis som förra året. Men prästkrage, var är du? Inte här, inte där borta, och inte under den stenen heller. Det är lika grönt som vanligt i skogen. Varför... Där, där är någonting vitt. Hundkex. Där då, eller nej förresten, där! Skogsstjärna. Inte vid någon av dammarna heller, varken vid ängarna, eller de undangömda gläntorna. Fan... Men där! Där är dom på riktigt! Flera stycken dessutom! Jag kikar över stenmuren, åt höger och åt vänster. Försöker se in. Kikar en gång till. Springer sedan smygande fram på tå till rabatten. Det är väl fan typiskt, att när man väl finner vad man söker, så är det i någon annans trädgård. ... Mjo, jag kommer förmodligen hit på fredag också, men då iklädd kamouflerade kläder toppat med en rånarluva. För vad är en midsommarkrans utan prästkragar?
Jag fascineras av dem som kan ta sina riktiga tankar till utsidan. Allt det där som finns inuti huvudet, som är rörigt och konstigt och i olika färger, du vet. Jag kan inte. Inte du heller. De ord jag delar med mig av här, är bara en så liten del av allt jag verkligen tänker, att de egentligen inte säger någonting alls. Faktiskt, så har jag aldrig sett någon som kan få hit sitt innersta genom text. Och tro mig, jag har letat. Text är inte den rätta kommunikationstekniken. Däremot har jag hittat en rulle som verkligen lyckats illustrera en dröm. Jag ger Dave McKean beröm och rekommendationer för sin Mirrormask från 2005. Den enda film, där alla specialeffekter blir godkända, för ingenting är fel i en dröm. Kanske är den aningen barnsligt uppmålad, med en klassisk Light vs Darkness saga som man tyvärr förstår alldeles för mycket av, men den ger ändå en upplevelse av att vara inuti någon. Nästan som en modern variant av Eraserhead, kungen av rullar, som dock fortfarande behåller sin förstaplats.
Ge rullen en chans, eller iallafall de blandade videoklippen nedan, här till Hello av Evanescence
