Det var en gång den första sista dagen
Så var det slut för första gången och jag vaknade på morgonen den sista dagen. Följt av ett sista möte, en sista planering och en sista ofokuserad föreläsning. Men här finns inga rosor och inga sånger sedan, ingen musik och inga tacktal. Det är bara slut, utan avslutning. Vad gör man nu? Elva veckor sommarlov. Arbetslöst sommarlov. Inga rapporter eller portfolior, ingen litteratur, ingenting att göra. Så jag går till tredje våningen i biblioteket, vrider en stol mot fönstret och sätter mig ner med rullande tummar och tittar upp mot himlen. Himlen är mitt sommarprojekt, kanske längre än så, som har pågått sedan den 22:e maj. Jag har sett många himlar sedan dess, dygnet runt, och idag var det den kliande klarblåa färgen med de sagolika cremevita molnen långsamt guppande. Den 13:e himlen dokumenterad.
Jag har klagat på mig själv en hel del de senaste månaderna, har jag inte? Samtidigt kunde jag gå ut med huvudet högt från högskolan den här dagen. Efter ett helt år, har jag fortfarande inte gjort en enda omtenta, omexamination eller minsta komplettering. Ingenting. Det betyder inte bara att jag har klarat av allting på första försöket, utan också att jag har närvarat och genomfört varenda redovisning och seminarium som har dykt upp på schemat. Och med tanke på all rädsla som har uppkommit, så är det en stor seger att gå ut med.
Jag kryper ner i hans soffa i väntan på att han ska komma hem och hålla om mig. Ler en aning, när jag hittar en fransk ordlista och ett turistlexikon bredvid hans säng. Det är alltid jag som vill resa, men det är han som engagerar sig allra mest. Och efter ett tårfyllt besök på kliniken för vaccinationer med ett uppföljande stick från Afrikaresan förra året, lägger jag mig ner i hans famn och läser upp franska ord ur hans bok. Såsom bruttovinst, eller manometer. Där kan vi sedan ligga och drömma oss bort ännu en gång till våra bokade planer för det sena juni. Merci mon beau prince, vous êtes le mieux pour moi.
Det var ju det jag sa om skolan, det är inte så jobbigt, efteråt =) Och faktiskt ganska enkelt, om man vill. Vänta bara tills du börjar plugga hela nästa termins böcker under sommarloven... Det var jävligt bra för min del. Men jag förstår om du inte vill! =))))
Det är nog fortfarande jobbigt det som vart, och det kommer att bli lika skrämmande när jag börjar igen. Men det känns bra att vara helt klar med första året. Vi får inte se vår litteraturlista förrän två veckor innan vi börjar. Och det är bara första kursens. Andra kursen får vi inte förrän veckan innan den börjar. Så plugga på sommarlovet kan jag inte även om jag hade velat.
hehe ja man kanske kan skrämma sig genom skolan med... =)
Grattis! Det trodde du inte i början;att det skulle gå så bra. Ditt självförtroende har stäkts.
Andra året blir kanske jobbigt, men det är klart att du klarar det också. Har du någonsin tvivlat på dig själv finns det andra som har trott på dig hela tiden.
