Det var en gång - en massa skitsnack

Tjugo timmar till Paris. Den rosa resväskan är packad. Den klänningen, och så den, och den och den klänningen. Vad är det egentligen med Paris och lusten att bära klänning? Vi har förberett oss väl i den eviga väntan med det franska temat. Kvällsfilmerna, med titlar såsom Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain och Le pacte des loups, och sena halvsovande timmar för dokumentären om Moulin Rouge. Han mumlar franska främmande ord som jag inte förstår, och vi har studerat de allra mest användbara fraserna inom det franska språket. Exempelvis, Bor Fru Nilsson här, eller Vaktmästar´n! (När nu en turist använder någon utav dessa?) Och nu sitter han där igen, med Pimsleur i öronen och mumlar för sig själv. Excusez-moi, vous comprenez le français.

Nåväl, vi har tjuvstartat resan hemifrån redan. Befinner oss i soldränkta Stenungsund, eller i alla fall strax utanför. Här där det blir ölkorvspicknick vid havet och krabbfiske som resulterar i fem krabbor och en röd sjöstjärna i den gula hinken. Kanotpaddling och harmlösa nakenbad vid klippan och ett semesterlugnt strövande på torget, sörplande på Grön Passion, där vi nyfiket inspekterar maneter och sjöstjärnor vid kajen. Vad äter en glasmanet och hur fan förökar den sig?

Den brännheta morgonen är kväll, vi tänder grillen, sista kvällen i Sverige för den här veckan och avslutar med ost och vitt vin.