Det var en gång - en massa skitsnack

Morgonhimlen är grå, men blir till blå. Men duuu... Du vet att jag inte tycker om att du tittar på mig när jag sover. Då gnyr jag och kryper in under täcket, men kommer snart fram igen för min morgonmassage. Vi måste lämna sängen den här dagen också, smaka nya McFlurry Marängsviss, läsa om Louvrens historia och fotografera moln som ser ut som kräftor. Äta chips i hängmattan och smygpussa på varandra ända tills det blir söndagseftermiddag i en soffa. Link letar hjärtan i Kakariko Village. Kan det inte vara midsommarafton imorgon? Jag vill knyta min blomsterkrans och trippa omkring i min fjärilsklänning. Men knogarna knackar mot bordet, för det är fyra heldagar kvar, och tristessen är redan på väg. Nu kommer desperata försök att utnyttja tiden och sommaren, och skylla på vädret då vi misslyckas.

Snart ska vi mumsa chokladpudding. Förhoppningsvis njuter vi mer av det än den där potatisgratängen jag tillagade igår. Den smakade kräk, men som tur var insåg jag inte det förrän vi hade ätit upp nästan hela. Nu kan jag stryka stekta wokade grönsaker i gratäng från listan. Liksom den där ostsoppan jag gjorde en gång, som såg ut som spenat, vars eftersmak sjukskrev mig en halv natt från fabriken. Jag har ett mörkt förflutet i köket, och den dagliga matlagningen i samband med flytten närmar sig. Och duuu... Du vet att jag inte tycker om att du tittar på mig när jag äter.   

Ymer arrangerade de Nationella Friidrottstävlingarna på Ryavallen. Vi satte oss på arenans murkna trädbänkar för att lyssna till startskott och bli nostalgiska. Tänk, så bra jag var. Jag tävlade i sjukamp en gång i tiden, och skryter inför honom om alla de guld jag tog fem år i rad. Hur jag kastade spjut mot trädtopparna, sprang som en blixt och hoppade till Kina (3 m). Fast, det är klart, jag tävlade ju bra mot... eh, en enda person. Ehrm...