Det var en gång barnets kultur
Examinationen flyttades, vilket innebär att den sker inom en vecka. Vi sträcker ut det våta getskinnet över cylindern och skapar oss en guldtrumma. Den kommer att representera ljudet av krig och klösande klor. Mitt ljud kommer från en kalastuta. Känslan sa att glödlampan mitt i ansiktet på min handgjorda figur skulle kunna låta så. Dock och figur teater hade han döpt examinationen till, men ångrade sig sedan. Vid det laget hade vi redan förberett en teater och lagt upp hela processen utefter det och kunde lika gärna fortsätta på den idén. Vi måste ha ljud, det lärde vi oss under musiken och handdockorna kommer från dramaundervisningen. Vi ska väva in det vi har gjort och det vi har läst. Barnkonventionen också. Konventionsstaterna skall respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Vi håller på ämnet mångkultur och mångfald. Vi spelade på våra egna identiteter redan från början.
När musikpedagogen skulle illustrera regn lät det istället som en kulspruta. Egentligen skulle någon dö, men kanske blir det för brutalt. Hennes öde ligger i våra händer, så vi skriver om hennes historia. Hon får leva och hon får fly. Till det mystiska färgglada landet, där en levande dammtuss, en flygande tiger, en gnolfynon, en gumma och den lilla blå lever sina oskyldiga liv. Så vi målar kulisserna och gåvorna som står för den hjälpande handen. Och små korta filminspelningar dokumenterar den färdiga produkten inför examination Barn och Kultur.
