Det var en gång - en massa skitsnack

Lägenheten var fantastisk. Ett stort fönster hade utsikt över hela Liseberg. Ordagrant, alltså, då man kunde se varenda karusell. Lite konstigt var det förstås, att Liseberg nu fanns i Borås, för jag var helt säker på att det nyligen låg i Göteborg. Men vad spelar det för roll, inte ska jag klaga över den barnsliga lyxen. Så jag ler och vänder mig om och tittar på det japanska körsbärsträdet som växer upp ur golvet mitt i rummet. Jag undrar om det kommer att bli svårt att dammsuga runt det. Jag rycker på axlarna, går ut genom dörren och flyger iväg. 

Drömlägenheten försvinner i samma ögonblick som telefonen börjar vibrera på morgonen. Jag ska snart iväg till dagis och sedan kommer jag att skynda mig hem för att fortsätta röjningen. Välja och välja bort, sortera mera. Jag flyttar den 1:a juli. Inte till någon körsbärsträdfylld tivoliutsiktsdröm, men till någonting lagom. Lagom är bra, det är allt jag kräver för jag är ganska lagom. Dessvärre är det inte lagom med ägodelar jag vill ta med mig. Nostalgin är en stark känsla och jag kan knappt förmå mig att slänga gamla instruktionsböcker för mobiltelefoner jag hade för ett decennium sedan. Inte ens de som är skriva på Armeniska. Men nu gör jag det ändå, och känner mig renare efteråt. Hejdå tomma kameralådor, smutsiga arbetshandskar från fabriken, halva solglasögon, förbrukade laddare, skrynkliga fotografier och trasiga lermonster från gymnasiet. Jag ska flytta utan er.