Det var en gång en tid


Jag vaknade mitt i natten och visste. Eller visste jag inte alls? Hade drömmen besvarat frågan eller var det bara en dröm bland tusen? Jag hade tillverkat ballongfigurer till barn på torget när insikten plötsligt fick drömmen att stanna upp. Hastigt vaknade jag ur den, stirrade in i väggen och sa ordet högt för mig själv. Men morgonen därpå tvekar jag återigen. Fanns det verkligen undermedvetna signaler? För det skulle betyda att du vet, att jag vet din största hemlighet. Och det finns ingen logik i det.

Skolarbetena tryter. Jag har överlevt tiden. Därför tillbringade jag fredagen med att hjälpa en av dem som inte har det. Jag tackade nej till erbjudandet om den höga betalningen, och fick en pizza och en kommande fylla istället. En rimligare ersättning. Fastän den kommande fyllan blev kortvarig. Jag saknade honom alldeles för mycket den kvällen. Längtade till den varma famnen och de lekfulla kyssarna på kinden. Den intensiva blicken. Och jag kände skuld just därför. Att lämna dem är en otacksamhet som knappast lär ses med uppskattning. Jag sneglar på telefonen med sms-längtan och samtalsbegär. Jag sneglar på klockan på väggen också. 20:49. Hon skrattar bakom masken och glasögon har hamnat på sned, medan en hippie bredvid berättar om minnen från förr. Jag dricker en droppe och försöker säga någonting bra, men kommer bara på mig själv med att snegla på klockan ännu en gång. 20:51. Ett okoncentrerat måste. Tiden går alldeles för långsamt. Så jag lämnar dem där med en känsla av skam, och skyndar mig hem till famnen. Jag längtar och skyndar så brutalt, att jag i farten hugger mig själv i ansiktet med skohornet av stål. Men det stenhårda regnet sköljer bort blodet från jacket när jag springer över vägen. Och det är lördagskväll. Vi sover värmande nära och köper chokladmilkshake imorgon. 




Jag&jim-tajm







Det var en gång alla helgons natt


Jag stjäl en puss och en till, fast jag inte borde. Nu gjorde jag det igen, och därmed följer hans förkylning. Jag hinner inte. Absolut inte! Jag har seminarium imorgon och ett till därefter. Men när krafterna slaknar utmed kroppen unnar man sig allt. Tid är allt. Jag bäddar ner mig med Ben&Jerry’s under filten som påminner om får, och alltför många avsnitt av Arkiv X. Varm kantarellsoppa, en patetisk tidning om celebriteter och några avsnitt till.

Helgen dessförinnan lyste ljusen i Alingsås. Uppslukad av fotograferingen trampar jag ner i den leriga bäcken. Muttrar svordomar och förbannelser över min plaskande sko och glömmer bort att ställa in skärpan. Men stämningen över att sova över hos en vän är lika älskvärd och nostalgisk som hennes gamla filofax. Jag hittade den i bokhyllan och fick en kick. Filofaxen. File of Facts. Jag tjuter av skratt åt de gamla minnena som är dolda däri. Fakta från tiden innan tonåren. Hemliga meddelanden med hemliga språk och svartvita utrivna fotografier ur en bleknad skolkatalog. Sexuella skämt som man inte förstod och hundratals, ja hundratals klistermärken med motiv av Nalle Puh. Som nostalgiälskare ångrar jag starkt den dagen då jag rev ut mina sidor och kastade mitt eget dåvarande liv i soporna. Men jag minns fortfarande mitt innehåll. Där MÖÖKA, stod skrivet med röda klistriga bokstäver som blivit över.  

Den 31:a oktober kan man inte vara sjuk. Det går inte, man får inte. Framförallt då min maskeradkostym införskaffades redan under sensommaren för hundralappar som inte fanns på den tiden. Och arbetet jag hade ägnat åt att klippa sönder och sy om peruken får inte vara förgäves. Det går inte. Dagen är värd för mycket, eller kanske kvällen. Jag stryker knivarna raka och lägger lager på lager av blekhet över kinderna. Edward Scissorhands stirrar tillbaka i spegelbilden. En plastig kopia med rufs. Men en tredje placering i tävlingen om bästa utklädnad. Före kom V för Vandettan och mannen som blödde till döds. Jag skar halsen av dem båda två med mina knivar som böjdes i chipsskålen. Det ska vara blod alla helgons natt, bloood! Och jag halkade och hulkade och ramlade av stolen. Och morgonen därpå har höftbenet gått av, eller känns det bara så? Smärtan trycker ner mig i sängen och håller mig där. En natt av synd leder till lidande, sa hon. Ge mig en pizza och en puss är du snäll.








RSS 2.0