Det var en gång alla helgons natt


Jag stjäl en puss och en till, fast jag inte borde. Nu gjorde jag det igen, och därmed följer hans förkylning. Jag hinner inte. Absolut inte! Jag har seminarium imorgon och ett till därefter. Men när krafterna slaknar utmed kroppen unnar man sig allt. Tid är allt. Jag bäddar ner mig med Ben&Jerry’s under filten som påminner om får, och alltför många avsnitt av Arkiv X. Varm kantarellsoppa, en patetisk tidning om celebriteter och några avsnitt till.

Helgen dessförinnan lyste ljusen i Alingsås. Uppslukad av fotograferingen trampar jag ner i den leriga bäcken. Muttrar svordomar och förbannelser över min plaskande sko och glömmer bort att ställa in skärpan. Men stämningen över att sova över hos en vän är lika älskvärd och nostalgisk som hennes gamla filofax. Jag hittade den i bokhyllan och fick en kick. Filofaxen. File of Facts. Jag tjuter av skratt åt de gamla minnena som är dolda däri. Fakta från tiden innan tonåren. Hemliga meddelanden med hemliga språk och svartvita utrivna fotografier ur en bleknad skolkatalog. Sexuella skämt som man inte förstod och hundratals, ja hundratals klistermärken med motiv av Nalle Puh. Som nostalgiälskare ångrar jag starkt den dagen då jag rev ut mina sidor och kastade mitt eget dåvarande liv i soporna. Men jag minns fortfarande mitt innehåll. Där MÖÖKA, stod skrivet med röda klistriga bokstäver som blivit över.  

Den 31:a oktober kan man inte vara sjuk. Det går inte, man får inte. Framförallt då min maskeradkostym införskaffades redan under sensommaren för hundralappar som inte fanns på den tiden. Och arbetet jag hade ägnat åt att klippa sönder och sy om peruken får inte vara förgäves. Det går inte. Dagen är värd för mycket, eller kanske kvällen. Jag stryker knivarna raka och lägger lager på lager av blekhet över kinderna. Edward Scissorhands stirrar tillbaka i spegelbilden. En plastig kopia med rufs. Men en tredje placering i tävlingen om bästa utklädnad. Före kom V för Vandettan och mannen som blödde till döds. Jag skar halsen av dem båda två med mina knivar som böjdes i chipsskålen. Det ska vara blod alla helgons natt, bloood! Och jag halkade och hulkade och ramlade av stolen. Och morgonen därpå har höftbenet gått av, eller känns det bara så? Smärtan trycker ner mig i sängen och håller mig där. En natt av synd leder till lidande, sa hon. Ge mig en pizza och en puss är du snäll.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0