Det var en gång - en massa skitsnack

Åh, om jag bara hade lite till. Energi. Jag orkar inte, det är för många och för stora högar med kopierade papper. Jag kan inte hitta mitt soffbord, det är dolt därunder. Och texten är alldeles för liten. Jag vill stanna i sängen när klockan ringer, men kraven från högskolan trycker på ömma punkter i hjärnan. Istället granskar jag spegelbilden och upptäcker trötta, röda bristningar i ögonen. Jag knaprar russin till frukost och gör ett djupdyk i bassängen för att söka efter dygnets tjugofemte försvunna timme. Men den finns inte, och jag orkar inte.    

Jag besökte min nya förskoleklass för kommande praktik. Jag välkomnades med grönsaksfest, men jag var där och ändå inte, för tankarna fanns kvar bland högarna med kopierade papper och alltför många seminarium. Jag kladdar en karta över mina tankar med kritor och de liknar en blomma. Barn ska växa som blommor i en… Får se nu, rörelse i mitten. Samarbete och självkänsla är stjälken i grönt. Och bladen täcks av matematik och motorik, grov och fin. Sång och musik finns också där, skrivet med bläck i röda blad. Jag fick en ny vän i röran, och tillsammans kan vi fråga oss själva och varandra om vi har tagit oss vatten över huvudet, så att säga. Jag vet inte vart jag ska dra gränsen för vad som hör till, och jag är alldeles för trött för att komma fram till ett svar.

Femtio år och lokalen är fylld. Vi pimplar vin och annat och sjunger omgjorda melodier om siffror och en grogg. Eller dansar en dans med mumlande skvaller i örat. Det fanns knäppgökar, dolda men framträdande, bland gästerna. Jag hade viskande delat ut mina kort och uppdragen var frustrerande för henne, för är det dem som är galna, eller är det jag? Han snusade servetter och hon sjöng retsamma ramsor och vännerna tuggade på tungan, blinkade hysteriskt, blåste upp kinderna eller uppfattade frågorna fel. Det fanns tjugoen knäppgökar, dolda men framträdande, bland gästerna. Jag blev lyrisk över småsaker, och fnissade - lite då och då, men mina röda klackar klämde samman mina fötter till en onaturlig form. Jag blev lyrisk över småsaker, och gnydde - lite då och då. Och imorr’n har jag säkert huvudvärk i magen.