Det var en gång fullt av aska
Morgonen kom och kvällarna försvann, men askan den bestod. Han skulle vara hemma nu, för längesedan. Oron ökar i takt med ensamheten. Jag äter fetaost med mig själv och försöker skingra tankarna. Men vaknar på natten och snyftar när jag försöker omfamna värmen som inte finns där. Tänk om de öppnar luftrummet för tidigt. Tänk om sedlar går före säkerhet, för nu handlar det om stora pengar. Tvåhundra miljoner dollar om dagen, skrev han när vi lyckades få kontakt. Pengar kan alltid relateras till ångest. Oron övergår till rädsla. Det enda jag önskar mig, är att han ska komma hem igen. Jag gömmer mig i soffan under filten framför japanska filmklassiker, för att undvika negativa tankar. Tokyo monogatari, Sansho dayo och Derzu Uzala. För säkerhetsskull startar jag ett avsnitt av Arkiv X också, men drabbas av ångest då det visar sig handla om en flygkrasch. Dagarna blir allt längre. Kom hem, snälla.
jag tror du oroar dig i onödan. Han kommer att komma hem lika hel som när han åkte :)
Sjärlklart gjorde han det. Men jag är så rädd i normala fall över att han ska flyga, och när det då dessutom blev problem så var det nästan outhärdligt :(
