Det var en gång - en massa skitsnack

Åh, om jag älskade Japan dessförinnan, saknas det ord för kärleken nu. Jag kan aldrig sammanfatta Japan i termer som med rättvisa illustrerar perfektionen. Tro mig, jag har försökt i tre månader. Jag kan bara nämna känslorna av lugn, och tryggheten jag aldrig tidigare upplevt. Landet och människorna är det vackraste i världen, där den gränslösa existensen av respekt resulterar i harmoni.

Resan till Japan var inre och yttre. Fyratusen fotografier exemplifierar det yttre och därmed har fotografierna berättat allt som där finns att berätta. Jag lämnar därmed ämnet.

Det är augusti och en hel sommar har passerat sedan sist. Jag har tillbringat den tillsammans med Shakespeare i regnet och alltför många 30-talsfilmer. Jag hade bestämt mig för att nå 40-talet innan skolan började igen, och bearbeta halva boken av 1001 filmer innan året är slut. Än så länge ligger jag plus i tidsschemat.

Midsommar spenderade vi på en äng i Småland. Jag hade bytt ut Hultsfredsfestivalen mot den aningen mindre midsommarfestivalen. Det var en trevlig tredagarsfylla, men ingen kände igen mig förrän jag drog på lejonhuvudet sista kvällen. Jag hade provat på att vara jordgubbe, men det hade inte riktigt klickat. Tältet som vi delade hade den fantastiska egenskapen att det ställde upp sig själv när det lämnade påsen, men daggen som droppade in på morgonen var inte särskilt uppskattad.

Jag hade ett arbete också, när sommaren var som bäst. Jag arbetade med människor uppe på kullen, i sex veckor, och lärde mig mycket om personligheter. Det var ett fantastiskt sommarvikariat, med många högljudda skratt i fåtöljerna. Vi var tre sommarvikarier, som kom varandra närmare än vi vågat hoppas på, och grät ljudlöst när vi skiljdes. Vi sparade tårarna på burk, och hon återvände till Afrika.
     Efter att jag sorgmodigt lämnat dem alla fredagen den 13:e, tillbringade jag en ensam vecka i sommarstugan. Förutom det dagliga morgondoppet, spenderade jag min tid i sängen med Hamlet och Kung Lear, undangömd för det mulna vädret utanför. Himlen hade vart blåare när Han var med, mer än en månad tidigare, och vi hade för första gången lyckats bestiga berget tillsammans och paddla ända bort till fågelklippan. Alla andra år hade någonting förhindrat dessa äventyr. Regn, vind eller vågor. Nu besegrade vi dem alla.

På fredagen hade vi en snart-börjar-skolan-fest. Men det stämde inte riktigt, för jag hade redan börjat skolan. Det är dags för inriktningstermin, och min självklara inriktning är bild. Första dagen skulle jag ta med mig en personlig pryl, och skriva fem saker som jag är bra på. Jag hatar när dem ber mig göra det. Så jag slet tag i en penna och skrev ilskna ord på den röda lappen. Drömma, fantisera, projektera. Redigera och fotografera mera.
     Men festen var ett faktum, och jag spelade med. Vi hade en oerhört trevlig kväll, som slutade med en gratis hink med vin på krogen. Dagen därefter tillbringade vi i sängen till klockan fem, med pizza och diskussioner om universum, innan vi handlade oändligt mycket mat och hyrde tre rullar. På måndagen blir det en ny vecka, en ny termin. Jag säger upp min lägenhet och börjar på gym.      

Kyoto - Kinkakuji i Rokuonji (den gyllene paviljongen)