Det var en gång - en massa skitsnack

Barnet och kulturen blir till BOK. Barnperspektivet är ett intressant begrepp. Tänk att man blir intelligent, beroende på hur andra ser på en. Vi läste om vattenglasen under tanke, språk och interaktion. Experimentet visar när barn kan tänka reversibelt och operationellt. Reflekterandet över vår egen barndom hör till utbildningen. Forskaren satt mitt emot ett 6-årigt jag 1993. Framför oss stod vattenglasen. Vilket innehåller mest vatten? Det långa smala? Det korta breda? Jag förstod mycket väl att det var lika mycket vatten i båda. Jag sneglar upp på forskaren. Hon granskar mig. Observerar mig. Försöker tränga in i mitt huvud. Hon ler ett hånfullt leende. Hon ser ner på mig. Jag är liten. Hon är stor, hon är hög. Jag är låg. Hon ser ner på mig. Rummet är stort och vitt. Klockan tickar högljutt. Det står en vakt med gevär vid dörren, eller nej, kanske inte. Den svarta sekundvisaren, tick, tack. Dumma barn. Du kan inte. Du kommer säga det långa smala, för du är bara sex år. Du kan inte tänka logiskt eller ändamålsenligt. Slösa inte min tid. Du kommer att svara fel, precis som alla andra har gjort. Du kommer säga det långa smala. Hon ser ner på mig. Jag säger... det långa smala.

Tänk att man blir intelligent, beroende på hur andra ser på en. Tänk att man blir osäker, beroende på hur andra ser på en.    

Men för den lilla finns det ett enkelt sätt att se på världen. Ormen gick till höger, eftersom att det bara fanns två håll att gå, på det vita pappret i sagan. Ja, en tillbakablick i sagorna, som så många gånger förr. De allra första sagorna. Mina sagor. Nu ur ett lärande perspektiv. Men var är min allra första saga? Här, här är den. Inne i huvudet. Boken är borta men jag minns den. Jag var sex år, skulle fylla sju och det är femton årsedan, men jag minns den.

Det var en gång en gång. En gång gick en flicka i gången och sen gick hon ut igen.

Katarina Rosenö hade stora bruna lockar i håret. Hon log ett bländande vitt leende och sa att det var en vacker berättelse, men kanske skulle jag försöka lämna bredare mellanrum mellan orden. Jag rynkade pannan. Jag tittade på min saga. Jag tyckte redan jag hade alldeles för breda mellanrum mellan orden. Hon tyckte jag skulle ha bredare. Jag blev irriterad, men visade det inte. Du, du är visserligen vacker, men prata inte om sånt du inte förstår. Vi såg båda på sagan och såg den på olika sätt. Barnperspektivet och barns perspektiv.

När jag läste samma saga många år senare, förstod jag precis vad hon hade menat. Det fanns inga mellanrum. Orden gick ihop i en smet. Men ett barn ser sällan detsamma som en vuxen.

Även sagan om månstret i klasen var korrekt när den skrevs, tyckte den lilla jag som skrev.
Men ett barn ser sällan detsamma som en vuxen.

Hej. Nu ska jag beräta när ett månster var i klasen. Alting började en dag när hela klasen sat och målade. Då knackade de på dören och ett månster kom in alla barnen skrek till. och sen stack dom ut ur klasrumet. Då tengte han jag är vel inte så hemsk jag har ett öga långa örön och jag är inte hemsk nä jag är inte hemsk du är vist hemsk sa annmarie vem sa det. Det jurde jag sa annmarie varför då sa månstret? Derför att. Jag vil ha godis sa månstret de har jag sa malin. Vart då? i min bengk och så fick månstrer godis. SLUT

---