Det var en gång lördag kväll mitt i veckan
Nu kan vi hoppa tillbaka några dagar. Nu när exalteringen inför galan är över. Vi tar oss till lördag kväll. När snön föll över hela staden och fastnade i håret. När man ville lägga sig ner och göra figurer i allt det vita, men istället bara tänkte kallt, kallt, kallt. Vi satt i samma lägenhet inne i stan, som alltför ofta förut och jag var kär. Han dansade. Vackert. Nej, det var inte vackert, han kan inte dansa vackert men han dansade ändå. Och jag bara skrattade. Tugga tuggummi och ramla omkull. Snöstorm utanför fönstret. Tack för del ett av två.
Jag träffade henne och hennes nya kärlek på Vimmel. Det var värt väntan. Jag fick ett skrattanfall och kramp i leendet. Det hade att göra med en snus, en öl och en vakt, men att försöka förklara det skulle bara bli patetiskt. Jag försökte hemma hos Anki två dagar senare. Hon förstod nog ingenting. Kanske berodde det på att jag inte fick fram orden ordentligt. Ännu ett skrattanfall, förstår du. Så fick han... så sa han... alltså han sa... och vakten... och ölen och snusen och han... Det får vara mellan oss tre, tror jag. Någon mindes mitt namn innan kvällen var slut. Och Han, han köpte tvåhundrafemtiograms hamburgare på stan, eller var det kanske två hundrafemtiograms? Morgonen därpå vill man stanna i sängen.
