Det var en gång den stora flytten
Det blev tillslut morgon den 1:a juli. Kvällen innan hade jag varsamt lagt ner allt jag nu ägde i lådor, och försökt ta farväl av mitt tjugotvååriga hem genom att göra allt en sista gång. Det här var sista gången jag sprang barfota i gräset. Sista gången jag besökte taket, sista gången jag låste bakdörren, sista gången jag vägrade närma mig spindelkällaren och sista gången jag somnade i min fula soffa. Sista gången jag vaknade mitt i natten och yrvaket vinglar runt i mörkret och känner mig fram längst väggarna bara för att jag är alldeles för trött för att tända en lampa. Sista gången jag kissar på toaletten i samma nynämnda nattmörker. Och förmodligen var det inte ens sista gången.
Jag vaknade tidigt och gäspade hela förmiddagen. Tunga lådor och ett obetydligt antal möbler bärs ner och upp igen i trånga trappor, och en ny sorts ivrighet anas inuti. Att CA Fastigheter är underbemannade betyder att jag flyttar in men får vänta på renoveringen till augusti. Han skämdes när han berättade det på telefon, för han försökte uppenbart undvika ämnet, och när det kom på tal på kontoret ville han inte se mig i ögonen. Jag har inte tid att bråka, utan sliter nycklarna ur handen på honom och springer därifrån. Nu ska det bos!
Så jag flyttar in i Borås allra varmaste lägenhet, där eftermiddagssolen bränner in genom fönstret. Då packar vi halvnakna upp lådorna till svala sekunder i fläkten som blev ett nödvändigt inköp. Men jag älskar den redan, och kommer att älska den mer när väggarna är renoverade. Hela högra sidan består av fönster och jag ser halva busstorget därifrån, vilket betyder att läget passar mig perfekt. Samma dag hann vi med Ikeabesöket och kom hem med ett svart soffbord, ett rött databord, en svart spegel, en röd matta, och så alla småsaker som man så envetet tror att man behöver. Den natten låg jag vaken länge och smygkikade ut över min nya lägenhet med ett stort leende på läpparna. Morgonen därpå vaknade vi för första gången där, och jag sprang ut med en skrynklig inköpningslista i fickan med det sista viktiga kladdigt nedklottrat, innan jag blev vuxen och skaffade Ica-kort.
Utsikt från ett fönster
Det blev inflyttningsfest redan andra kvällen. En invigning med ett första av allting. Det här är första gången jag bränner mig på stekpannan. Fösta gången jag öppnar en bag in box i nya kylen, första gången jag spiller på mattan, första gången jag berättar hemligheter på toa och första gången jag skrattar sådär pinsamt högt. Första gången jag fumligt fifflar med skramliga nycklar utanför dörren klockan kvart över två på natten bara för att jag är alldeles för full för att hitta rätt. Första gången jag sitter på badrumsgolvet i samma nynämnda fylla och spyr. Dagen därefter är hyreskontraktet spårlöst försvunnet, och jag springer bakfull och ful till kontoret för en ny kopia.
Maria och Mia på inflyttningsfest
Men jag hinner inte bo mer riktigt än. Hultsfredsfestivalen närmar sig, och innan dess har vi nu än en gång smitit iväg till Stenungsund, eller i alla fall strax utanför. En ung blåmes flög in i köksfönstret där. Den överlevde kraschen men chockades svårt, så vi tog hand om den, matade den med brödsmulor och byggde ett litet träd som den kunde sitta i. Vi döpte honom till Pille, och han flög iväg när han senare såg oss äta ägg till frukost. Vi var stolta hjältar i sommarvärmen. Sol och bad med cyklopdyk och vattenlek väntar över helgen. Men först cyklar vi till Stenungsund i kvällens havsdoft och dricker alkohol på Harrys, innan Han köper räkor och krabbor och musslor och bläckfisk och cyklar hem. Jag tror inte jag vågar smaka...
Pille i handen och i det hemmagjorda trädet
