Det var en gång - en massa skitsnack

Det finns så mycket jag skulle vilja säga och skriva. Men ja kan inte, jag får inte, jag måste sluta innan jag börjar. Aöolsdfkwergm. Tangentattack. Det kliar i fingrarna. Håll dem tillbaka, idiot! Jag kan inte kasta ut alla mina tankar i det offentliga. Det skulle skada många. Jag skulle försätta mig själv i en rätt så taskig situation. För jag vet att den på andra sidan skärmen, kanske inte ser saker på samma sätt som jag. Om jag väljer att gå, tvingas ni in i det ni inte vill, men som ni är här för att göra. Anklaga mig inte för det.

Det finns någon jag vill prata med. Men jag vill inte ta konsekvenserna. Det finns någon jag måste prata med. Och jag måste ta konsekvenserna. Jag måste sätta mig ner framför dig, och peka på hur det är och hur det måste bli. Det är så lätt att säga det inuti sitt eget huvud. Men med sorgsna ögon framför sig blir allting så annorlunda. Är det ens mitt ansvar? Mitt problem? Mitt problem är era problem när vi alla är här tillsammans. Och om inte jag tar smällen måste någon annan göra det, och om ingen annan gör det, får vi alla lida ända till slutet. Allra mest du. Jag hoppas du förstår det när jag sätter mig ner framför dig. Jag skulle behöva råd och stöd av er alla, men jag kan inte ens säga vad det handlar om...   

Ps. Jag är snäll och vill inte uppfattas som någonting annat.

---