Det var en gång musiken och de döda


Onsdag den 27:e maj tjugohundranio. Soluppgång: 2:44, Solnedgång: 20:59 beräknat. Vindstyrka, närmare 20 m/s. Jag ser ingenting, för sandkakorna har blåst upp i mina ögon. Jag torkar bort sanden men ser ingenting ändå, för håret blåser över hela ansiktet. Solhattarna flyger av barnen i gungorna. Fröknarna står hopkrupna under mössan, bakom halsduken. Molnen på himlen ändrar form. Jag fotograferar dem. Varje dag ska jag fotografera dem.


Så hade man vaknat varje morgon och inte vetat om den pipande hostan varit en irriterande dröm eller inte. Jag bäddade i alla fall ner mig i soffan framför TV:n medan han drack whiskey och försvann. Do Re Mi till gitarrpling i 174 minutersrullen Sound of Music från 1965 års vita bergstoppar. Därefter fastnar jag för Gerard Butler som The Phantom i 2004 års filmatisering av The Phantom of the Opera av Joel Schumacher. Fastän jag lyssnat på Lloyd Webbers originalmusik under många år, insåg jag plötsligt att jag egentligen inte visste vad som utspelade sig i Operahuset. Troligen hade jag inte ens insett att all den fantastiska musiken hörde till en och samma show. Think Of Me, All I Ask Of You, Music In The Night, Wishing You Were Somehow Here Again, The Point Of No Return, samt såklart Phantom Of The Opera. (Det är alltså både en film och ett soundtrack som jag starkt rekomenderar)


Midnattsfilmen blev dock ännu bättre. The Buried Secret of M.Night Shyamalan inleddes och filmades som en dokumentär om den välkände regissören med samma namn (Sjätte Sinnet, Signs, The Village). Men allteftersom dokumentären framskred blev Mr. Night alltmer hemlighetsfull och intervjuerna med Johnny Depp och Adrien Brody var minst sagt mystiska. Inte förrän det kom fram att regissören varit död, can see dead people, och ett spökes spegelbild kom med på film, insåg jag att det istället faktiskt var en fantastiskt underhållande Sci-fiction Hoax[1], där alla Night´s filmer visade sig vara verkliga självbiografier.



Onsdag den 27:e maj tjugohundranio. Soluppgång: 2:44, Solnedgång: 20:59 beräknat. Vindstyrka, närmare 20 m/s. Ett återfall av Eraserheadmani med ett desperat behov av att äga 1977-årsrullen.  A Beautiful Mind hem i brevlådan. Utlandsbeställning på schemat, filmfeber, och skådespelaren Paul Bettanys födelsedag.



[1] I engelskan används ordet Hoax i muntliga konversationer bland annat för att definiera en bluff som blivit så vida spridd att den blivit en myt.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0