Det var en gång sista kvällen innan maj
Tre brandbilar kör långsamt in i Slottsskogen. Den stora Majbrasan ska tändas på senare under kvällen och det sitter tiotusentals människor i parken. Av någon anledning hade jag för mitt inre föreställt mig att vi skulle vara näst intill ensamma där. Vilken ovanligt dum tanke. När vårsolen beter sig som en sommarsol, sista kvällen innan maj, kommer hela Göteborg ut. Det känns underbart att vi är så många. Vi blir sådär tjugofem, från och till, som bereder ut oss på picknickfiltarna bland de andra och lyssnar till ljudet av ölburkar som öppnas. Vad heter det ljudet? Sedan sitter vi där tills facklorna tänds, trummorna dånar, häxorna kraxar, och elden tillslut flammar upp. Det var en underhållande tradition och brasan värmer oss på avstånd. Han lägger mig ner i sin famn, kysser mig om och om igen och säger, Jag tror att jag har hittat så mycket rätt att jag inte har hittat fel... 
